Söndag 22 juni 1986 (helt komplett spellista)
Odinarie hallåkvinna: Och här följer Eldorado , för dagen förvandlat till Söndags-60-talsspecial, programmet är en repris från den 10 juli 1983.
Rupert Hine Eldoradosignatur (vanlig)
Kjell Alinge (i bakgrunden: John Mayall And The Bluesbreakers The Supernatural (1967)): Svindlande söndag. Sommar. Semester. Sol. 60-tal. Två timmar från och med nu. Det är dags att sätta tänderna i transistorn. Smaken är en sensation. 60-tal. Känn hur det slår ut. Som en rykande regnbåge mellan båda öronen.
The Beatles Hello, Goodbye (1967)
The Byrds So You Want To Be A Rock N' Roll Star (1967, inspelad 28 november 1966 i Hollywood)
Simon & Garfunkel The Boxer (1969)
Glen Campbell Wichita Lineman (1968)
Bob Dylan Just Like A Woman (1966)
The Supremes My World Is Empty Without You (1965)
Tim Hardin If I Were A Carpenter (1967)
The Lovin' Spoonful Nashville Cats (1966)
The Who I Can See For Miles (1967)
Bee Gees Massachusetts (1967)
The Doors People Are Strange (1967)
The Four Tops Standing In The Shadows Of Love (1966)
Procol Harum Homburg (1967)
Keith West Excerpt From A Teenage Opera (1967)
Traffic Hole In My Shoe (1967)
Kjell Alinge: Under tiden, hemma i Sverige, som vanligt, ur radioapparaten. Vi tar ett axplock:
(Snuttar ur följande sånger i ett medley:) Lill-Babs April April (1961) Anita Lindblom Ja, Det Var Då (1968) Lasse Lönndahl Det Är Grabben Me' Chokla' I (1966) Robert Robban Broberg Carola (1969) Lill-Babs Leva Livet (1963) Thore Skogman Dra' Ända In I Hälsingland! (1962) Lars Berghagen Teddybjörnen Fredriksson (1969) Robert Robban Broberg Ingela (1969) Lill-Babs [Som En] Gummi-Boll [Kommer Jag Tillbaks Till Dig] (1961) och Anita Lindblom Sånt Är Livet (1968)
Marvin Gaye & Kim Weston It Takes Two (1966) (till skillnad från 10 juli 1983 avbryts denna låt efter en halv minut och låten Frank Zappa America Drinks & Goes Home (1967) som 1983 sändes i sin helhet, utgår helt)
Odinarie hallåkvinna: Och därmed är första halvlek av Eldorados Söndags-60-talsspecial över. Presentatör är Kjell Alinge, och mera 60-talsmusik får vi efter nyheterna. Nu är klockan tolv.
Avbrott för nyheter från Ekoredaktionen
*
Rupert Hine Eldoradosignatur (vanlig)
Kjell Alinge (i bakgrunden: John Mayall And The Bluesbreakers The Supernatural ): Skvalpet ger sig inte. I en direktöversvämning ifrån 60-talet fortsätter vi kartlägga, ge svaren. Vad var det särskilda? Vad var det speciella? Vad var det unika? Vad var det för märkvärdigt med det här årtiondet? Ja, här lägger forskaren sin panna i ett mycket djupt veck, odzmmmm
Finns tre ton litteratur om det. Vi föser det raskt åt sidan. Konstaterar det enkla, att om man på 50-talet hade tänkt sig att: vi går 20 år tillbaka och spelar låtar från, säg, 30-talet då, så hade det inte fungerat. Det som jag direkt kan se som det särskilda med den här musiken, är att den fångar in massor; miljoner människor i en jättehåv. Alla kunde lyssna nu, luta sig tillbaka. Alla ni från åtta till åttioåtta.
Joe South Games People Play (1968)
Canned Heat Goin' Up The Country (1968)
The Beatles Strawberry Fields Forever (1967)
Bobby Goldsboro Honey (1968)
Johnny Cash And June Carter Jackson (1967)
Small Faces Itchycoo Park (1967)
The Jimi Hendrix Experience Burning Of The Midnight Lamp (1967)
Manfred Mann Mighty Quinn (1968)
Cream I Feel Free (1966)
John Mayall And The Bluesbreakers The Supernatural (a.k.a. The Super-Natural , instrumental varm elgitarr med Peter Green , à la Santana med hammondorgelkomp, från LP:n A Hard Road , 1967)
Lee Dorsey Holy Cow (1966)
Dusty Springfield Oh No! Not My Baby (1965)
Billy Joe Royal Hush (1967)
The Temptations Ball Of Confusion (That's What The World Is Today) (1970)
Odinarie hallåkvinna: Ball Of Confusion med The Temptations hette finalmusiken i Eldorados Söndags-sextival-special(sic!), Kjell Alinge var ciceron, och det var en repris från den 10 juli 1983. Om fem minuter här i Program 3 så är det vår meddelandetid, fram till dess lyssnar vi till ytterligare lite musik, en gammal låt i ny tappning.
Annabella Fever
Odinarie hallåkvinna: Annabella [Lwin] hette flickan som sjöng en ny instudering skulle man kunna säga då av gamla Fever . Och allra sist, före vår meddelandetid, en Elvis.
Elvis Presley Rip It Up (1956)
Odinarie hallåkvinna: Elvis Presley alltså,
Rip It Up . Då är klockan lite drygt fyra minuter i tretton, vi får nyheter här klockan tretton, nu har vi ett personligt telegram att läsa upp. (Hallåkvinnan nämner alltså inte att reprisen av andra timmen sänts i sin helhet medan första timmen blivit rumphuggen!)
fil.mag. Sandra Petojevic, 18 september 2022
